Ush, sunnas och mitt "årsdagsfirande med knäckebrödstårta" blev det inte mycket av. Veterinären kom som sagt idag och det var, enligt honom själv, inte grannt. Vilket jag nog kan hålla med om. Kontaktade honom angående en "bula" som för ett par dagar plötsligt uppstått utåt från sunnas käke. Bland det första han gjorde vara att kolla tänderna, och där satt givetvis felet.

Sunna fick bli bedövad för att kolla närmare i munnen. Någon minut efter att hon fått sprutan mitt i stallgången började hon att vackla, och jag blev helt totalt vettskrämd. Tror att jag flera gånger frågade om hon skulle lägga sig ner, och när vetrinärens svar var att jag skulle hämta gamla sjabrak och vojlockar tog jag för givet att de var till för att dämpa fallet. Men nej, (vilket är högst förståligt nu efteråt.) självklart la hon sig inte ned. Istället använde vi vojlockarna, tillsammans med en kvast, som "huvudhållare", som jag fick den stora äran att sköta. Med Sunnas huvud som tungt mosade min axel och mulen på kvasten inlädde "operationen" med reultatet av att en ytterst äklig tand drogs ut. Den var minst sagt motbjudande, och enorm.

Tanden hade tydligen växt fel, och bildat sår i slemhinnan. Som i sin tur hade fått bakterier som "klättrat upp" mot över käke (en liten bit under ögat) Så bulan var en infektion. Fick medicin mot den, som jag ska spruta in i halsen på henne i en vecka nu, med hjälp av en väldigt läskig spruta.

Händelsen var, vilket ni som orkat läsa texten kanske förstår, mycket dramatiskt för mig. Egentligen var det nog inte så farligt och jag överdriver nog bara aniingen. Bara lite... Men men, jag hatar tandläkare. Nästan så att jag är livrädd för dem. Och sen att se när sunnas tänder dras ut, filas med stora filar och tänger. Ush.. även om Sunna svävade nån stans bland molnen. Det är inte små saker de drar ut hästars tänder med, det får mig nästan att vilja krama min tandläkare med sina, i gämförelse, mini borrar.

Jaha, det var vad sunna fick av mig till att fira att hon stått i sörbystallet i ett år... tandvärk. Jag känner mig jätte, jätteelak. Kan ju kanske trösta mig med att hon skulle ha fått ännu ondare om vi inte gjort något åt det.

Puss / Sörbyryttaren Linnéa