Har haft en väldigt jobbig dag , men endå den sämsat och bästa som finns.

Jag älskar min slyddsängel, hon skyddar även dom som jag rider eller går brevid, ni kanske tänker vad snackar hon om (?)

Men det är såhär , att jag och linnea var ute och red idag , vi red en sväng vi aldrig förr har ridit.Om jag ska va ärligt tror jag inte någon har ridit där ! Vi red en skogsväg jag och mamma ridit för mångamånga år sen och det gick jätte bra , men istället för att ta höger tog vi vänster.Vi kom till ett berg , jätte högt upp var vi .. och gud denna utsikt! Har aldrig känns så förr , sjukt fint var det. Rätt ut över en sjö med solnedgpngen bakom.Vi var tvungna att klättra ner bervid  bergett sen , det var ganska brant men bara bra träning för underlaget var helt okej.När vi väl kommit ner så såg vi stora vägen ca 30meter ner , shiit vad högt up vi var !

Men sen red vi ännu en skogsväg och sedan kom vi till ett gärde allt såg jätte bra ut "men det var då det hände" skaren brast och Tiffy sjönk hela vägen ner tll magen, jag fick panik och Tiffy gav upp och bara stod.Jag skrek - Kom igen Tiffy hoppa , hoppa, hoppa och hon tog satts och fart och hoppade och kom då upp , åh gud vad lättad jag blev.Stod och krama henne i flera minuter, älskade ponny ! Sen så skulle vi skritta jäms med gärdet och vaf hände det då ? Jo skaren brast för Sunna , men det var inte så djupt så hon fortsatta traska på lungt.Men då kommer ett träd , allså ett träd faller ner och lägger sig imellan Tiffy och mig och sunna och Linnea.Jag var tvungen att vända en bit sedan gå upp och runda trädet sedan ner igen.Och det avr då jag var glad över att jag hade min skyddsängel där ! Vi kom ut på ett stenrös, det låg ett täcke med stenar.Och stenarna är ju inte slipade så att det täcke allt, så det var allså stora hål överalt och om man råkade trampa ner där i så var det ..ganska kört.Specielt för Tiffy hon hade ju brytit benet.Men vad händer då ? Jo Tiffy kastar sig i panik , skaren brister igen och igen och igen.Hon rammla ner i ett hål , hela den vackra ponnyn försvinner och jag ser bara hennes skärarde ögon hon gav upp.Det var då jag var då jag passade på att fassna i ett hål också,när Tiffy ser mig fassna så får hon panik och försöker kasta sig upp på min rygg.Tffy väger tunt 500kg , då blev jag rädd.Jag slet tag i mitt eget ben och fick upp det , jag kastade mig iväg och Tiffy hängde på.Hon slog tunt ett varv där under snön, sedan tålde hon inte mer.Hon ville bara bort i ren panik sprang hon i luften och kom sedan upp på gärdettskanten, tack godegud att skaren höll där.Jag kollade igenom henne och hon var inte skadad , då började hela jag skaka jag blev så lättad sammtidigt jag fattade att jag riskerat Tiffys och mitt eget liv.Jag avr så rädd och jag tvivlade så mycket på mig själv.Då var jag framme vid Linnea och vi tillsammans gjorde ett försök att ta oss ut på gärdet förhoppningsvis över skaren.Skaren höll delvis , men det blev ingen panik när skaren släppte denna gång iallfall.

Det var det läskigaste jag varit med om , jag var helt säker på att hon skulle slita av sig en sena eller bryta benet.

Vi gick och travade sedam hem med hästarna, när vi kom fram till stallet så lindade och skyddade vi av dom , sedan av med tränsen och på med grimmorna.Seadn på med ett varmt och skönt fleastäcke.Spolade sedan av benen och specielt senor sedan tog vi på grimmskafften och gick utoch gick med dom, vi kollade också så dom inte markerade men dom var helt o-halta ! Tack och lov.
När vi kom tillbaka till stallet så smörjde vi in alla senor med liniment och täckade om dom på nytt.Och sedan hö och morötter i boxen.

Förlåt för all text ! Men var tvungen att skriva av mig, då jag fortfarande är lite skakis.Om jag inte skrev det så tappade jag ena mitt röda bakskydd också så var bara det ena kvar och det slängde jag iväg, bara för jag var så arg och allt släppte då vi även stod på gräset !

Klockan är mycket och jag är trött så jag orkar inte rätta hela texten, förlåt hoppas ni förstår endå.


Söta Tiffy <3