Pappa och hans "lilla" (jag tycker att den är rätt så stor, och Sunna håller nog med mig.) fjärrstyrda helikopter fick följa med idag när jag och Sunna var ute och red. I helikopterna är det en liten filmkamera fastsatt så att han kan filma uppeifrån, så jag och Sunna är med på film i ungefär en gång varannan sekund. (pappa ser inte riktigt vart han filmar 10 meter upp i luften) Kanske lägger ut någon film senare, om det skulle vara något ni vill se?

Hur som helst, Sunna var onormalt lydig och lyssnade faktiskt väldigt bra, med tanke på att det var min lillasyster som red henne sist. Och efter att min lillasyster har ridit henne brukar hon bli något åt det odrägliga hållet, som om bara för att hon kan göra lite vad hon själv tycker när hon rider så kan hon göra så med mig med. (islandshästar är kanske inte direkt den perfekta nybörjarhästen till mindre barn, men hon verkar få oerhört högt självförtroende efteråt.) Men som sagt, idag var hon precis lika duktig som hon brukar. Skönt!

Sunna är ju inte direkt hästen som är lättskrämd, fast hon blåste upp sig rejält och växte säkert en halvmeter samtidigt som hon gick runt och frustade när helikoptern flög runt. (Tänk om hon alltid var så högställd!♥) Annars tyckte hon att det var väldigt spännande. Jag gjorde säkert värdens mest awsome "avramling" (avglidning, avkastning, vad ni nu vill kalla det) När Sunna lite sådär oväntat ställde sig upp och jag bara gled rakt ner och landade på fötterna. Inget konstigt alls. (Ja, det kom med på film) Kanske inget märkvärdigt, men när det inte händer mycket om dagarna gör man även de små sakerna till stora. ;)