Kändes som det var ett tag sedan det var en outfit på bloggen, och sen slog det mig att alla de få outfits vi gjort har alltid sett de samma ut med, shabrak, benskydd, boots, lindor och pannband. Och vi har faktiskt aldrig lagt in en ryttaroutfit. (haha, kanske för jag bara köper saker till Sunna och aldrig till mig själv, så jag kollar nästan aldrig på ryttarutrustning) Men i alla fall. Det här får bli den första av kanske många, många fler. 

Nu kommer de dåliga mobilbilderna jag skrev om i förrgår. Såhär kan det se ut på en lång ridtur en vanlig solig torsdag. Inte helt fel!



Ush, jag känner mig nästan på håret för stor för Sunna när jag kollar på bilderna, längdmässigt. Tur att hon är islandshäst och egentligen inte har några problem med att jag rider henne. Hade hon varit vanlig C-ponny skulle jag blivit tvungen att sluta rida henne för länge sedan.

Idag precis innan solen gått ner red jag och min kompis Amanda ut på våra gulliga ponnysar! Det blev en ganska rejäl runda, och vi passade även på att rida förbi den där lilla minishettisen, (ni vet den som är så söt att man smälter och som jag la ut en film på för några veckor sedan?)

Helt totalt oväntat har jag gått och blivit sjuk (eller nja, mer halv-hängig kanske). Eftermiddagen tillbringades med att sova på soffan/äta kladdkaka/se på How I Met Your Mother. Hoppas lite halvt på att vara så pass frisk så att jag orkar dra mig till skolan imorgon, (fast det skulle ju vara lite skönt att vara hemma med)

Igår red som sagt jag och Moa till ett badställe ca en haltimmes  ridtur bort, barbacka, med två envisa ponnyer. Jag kan väl inte påstå att det var någon direkt trängsel på den lilla stranden som finns, och när vi väl var där kunde jag inte låta bli att plaska  lite i vattnet med Sunna.

Zup! Äntligen helg! Och bättre blire, för nu är det bara 1 vecka kvar till påsklov! Härligt härligt, för lov betyder heldagar i stallet. Är ridsugen, men det blåser så otrloligt mycket och det har det gjort de senaste dagarna med. Sunna blåste nästan omkull igår när jag red.

Gick hem från bussen idag i solsken medans jag tänkte något i stil med "gud vad roligt det ska bli att rida i solsken idag, nu är det verkligen vår!". En halvtimme senare öser regnet ner. Otur- ore what? (Jag är helt inkörd på engelska efter att vi gjort engelska nationella idag) (Ett nationellt prov piggar alltid upp ♥) (Ja, parantesen innan var sarkasisk)

(ph: Saffran och hennes bror när de fortfarande var små luddiga bollar)

Den som först svarade rätt på min helt galet bra (not) "finn 5 fel" var Frida Fransson. Rätt svar var;

Sunna har vilat både idag och igår. Men imorgon får hon nog lite motion! Nu ska jag nog försöka göra klart min bokrecension som skulle varit inlämnad förra veckan. Älskar ni inte känslan man får när man vet att man har massor av skolarbete att göra, men istället väljer att inte göra ett skit? Fast idag är dagen då det händer, idag gör jag klart min bokrecension. Ska bara förbereda mig mentalt först.

(ph: bilder tagna vid löshoppningen 2/4)

Fick några förfrågningar om failbilder, och ni vet vad man säger. ER önskan är min lag, eller liknande. Här kommer några bilder som borde legat under sektretess i åtminstånde 10 år. Bland annat några elit rivningar, fel ögonblicksbilder, eller bara, tja fail. På min lilla gris och moas Mio. Elitrivningar:

Pessoabettet är från början ett körbett vars namn man använder idag kom genom att Nelson Pessoa (känd hoppryttare, far till Rodrigo Pessoa) började använda det. Något det talas om att han ångrat idag. Egentligen heter pessoabettet Dutch Gag vilket på svenska betyder Holländsk munkavle.

En vanlig missuppfattning

Många tror att pessoabettet är ett hävstångsbett - vilket är felaktigt. Pessoabettet har förvisso skänklar men ett hävstångsbett används med kedja vilket gör att det ger en hävstångseffekt, mycket logiskt. Hos pessoabettet å andra sidan finns det inget som stoppar ryttaren från att dra "för mycket". Den enklaste lösningen på det borde väl vara då att sätta på en kedja, eller hur? Dock är det som så att en kedja på ett pessoabett inte ger rätt verkan utan kedjan hamnar fel i jämförelse med exempelvis ett Pelhambett. Detta skulle då leda till en felplacerad kedja som kommer att klämma och nypa den tunna huden hästen har där.

Hur fungerar då ett pessoabett?

När du tar i tygeln sker detta: mundelen dras upp mot mungipan/tänderna, samtidigt som sidodelarnas rotation gör att nackstycket dras nedåt. Alltså:

Det trycker i nacken genom att sidostyckena kommer att spännas och för att undkomma det kommer hästen att vilja sänka huvudet (i hästens nacke finns det otroligt mycket nerver). Om man jämför just den delen av bettets påverkan med ett vanligt tvådelat där sidostyckena istället slakar när du tar i bettet är skillnaden stor. Pessoabettet trycks även upp mot gomtaket och uppåt mot hästens tänder (då den vanligaste konstruktionen är tvådelad), vilket gör att hästen vill höja huvudet. Pessoabettet ger alltså dubbla signaler.

Eftersom att det dessutom inte finns någon kedja dras bettet upp i hästens mungipa, utan någon begränsning. När detta sker kan hästen få sår- och tryckskador på gomtak, tänder och även mungipor. Nypskador är också väldigt vanliga då mundelen förflyttas långt på bettringen. Bettet är inte bra för tänderna på hästar därför att det rör sig så mycket i munnen och kan vid ett kraftigt/hastigt drag till och med slå sönder tänderna.

En annan väldigt viktig anledning till att inte vilja använda pessoabettet är den uteblivna eftergiften. Vid all sorts ridning vill man kunna ge hästen en belöning när den gör rätt i form av en eftergift, även i munnen. Med ett pessoabett går inte det eftersom att bettet är överrörligt. Utan en eftergift går hästen heller inte i en ärlig form. För att ge total eftergift på ett pessoabett måste man släppa ut tyglarna helt och hållet vilket torde vara väldigt opraktiskt. 

Ska ju som sagt löshoppa Sunna snart (som moa säkert skrivit om), så lite nya bilder kommer nog ikväll! Tänkte inte hoppa så högt då hon inte är hoppad hinder sen i somras, testa mig fram lite och se hur det gå helt enkelt. Och om Sunna tycker att det är kul, annars skiter vi i att hoppa. Fast sist hon hoppades så var hon taggad. Hon är ju ingen hopphäst, men jag tycker att hon är duktig endå. Min lilla gris. Och hon har fått mycket bättre kolla på sina små ben sen jag fick henne! Skönt. Hon har även vilat i 2 dagar nu, så hon är nog pigg!

Gud vilken dag! Är helt matt i hela kroppen. Idag hände det som INTE FÅR HÄNDA. Bland det första jag såg när jag steg av bussen idag var 4 islandshästar som stod mitt på torget i våran lilla by. Sunna och flocken, mitt på torget. Höll på att få hjärtinfarkt. Panik. Men Sunna bara stod där och tittade nyfiket på mig. Som tur är är Sunna inte så svår att fånga, hon nästan gick mot mig och ville bli fångad, eller så ville hon bara hälsa. Fick hjälp av några att leda tillbaka isländshästarna till stallet, där deras staket var sprängt. Strömmen går antagligen inte hela vägen runt. Ush vad hemskt det var. Men inget hände och allt är ju bra nu, tur det! Så länge har Sunna utegångsförbud tills imorgon. Gud vilken dag!